Stad i ljus….

Röken har lagt sig, sången har ebbat ut och vardagen har åter infunnit sig. Men framförallt, hundarna har äntligen
tystnat…
Vi kan återigen efter fyra magiska dagar i Polen summera en säsong tillsammans.

Innan vi går in på detaljer kring resan och spelet måste vi skicka ett extra tack till Fredrik Gryhed som styrt upp
resan på ett utomordentligt bra sätt!

Från hotellbokningar till kontakt med researrangör och planering av resan. Starttider, mat, dryckesstopp, ja till
och med golfbilarna hade du koll på. STORT TACK!

Väl på plats fanns mycket att känna igen. Bubbelpoolen var varm, Poolen iskall och kylen överfull. Lillen agerade
bartender och såg till att inga glas var tomma och alla såg till att Lillen minst sagt hölls sysselsatt.

Per och Steve gick mest runt och ”sSmåmös” som bara dom kan och Mackan brände av ett gurglande gubbskratt
av välbehag med jämna mellanrum.

Det fanns Tyskie, Aperol, Jäger och bubbel, allt var med och allt var isande kallt. Inget kunde gå fel.

Vår bäste vän de senaste två resorna SOLEN var på plats även detta år och gjorde oss sällskap från tidig
morgon till sen eftermiddag varje dag. Även du ska ha tack!

Fredagen bjöd på ett inspelsvarv som knappast går till historien som något att skriva hem om, men en bra
genomkörare inför DT4 och DT5 kommande dagar.

DT 4 visade sig bli en riktig nagelbitare med 5 spelare inom 3 slag i toppen. Avgörandet kom först 18:e hålet där
hep fick skilja tre spelare åt. Nydén som numera prenumererar på placeringar i toppen fick dock se sig slagen av
Lillen som knep förstaplatsen. Dagens stora överraskning var 3:e placerade TT som briljerade från tee med en
”hang time” på drivern som skulle få vilken tourspelare som helst att höja på ögonbrynen. Han slår inte bara
snett, han slår sjuuuukt långt också!t(ibland) Bra spelat av alla tre.

På den så kallade ”moving day” hade Nydén skapat sig ett drömläge inför avslutningen.

DT5.
Det är avgjort!

Alla trodde , förmodligen även inkluderat huvudrollsinnehavaren själv att det skulle bli en defilering mot mål. Det
var liksom klappat och klart. Allt var förberett och bilden som spelades upp framför ögonen var förmodligen Frövi
IK’s flagga över axlarna, segercigarren skulle tändas på 18:e green, klang och jubelföreställning och skumpa till
alla i klubbhuset. (Givetvis på kreditkort) Pokalen skulle för andra gången på tre år återbördas till hedersplatsen
på Cowfallsroad i Frövi!

Allt var liksom upplagt för det.

Försprånget på 2 poäng inför DT4 hade växt till hela 7 poäng inför avslutande tävlingen för året. Vad kunde gå
fel? Ett nytt ankare i Team Liiinde i form av Alpstam hade lovat att bära fram sin nye ”adept” sista 18 trots sin
egna givna chans på slutsegern. I samma boll men i bilen bredvid satt två utmanare i form av Gry och Granath.
Två herrar som knappast är kända för att lyfta varken sig själva eller andra spelare i tuffa situationer. (den ene är
ju dess utom klubbens okrönte konung till uppviglare, den andre en tickande humörsbomb) Nej den här
toursegern var liksom redan bokförd, arkiverad och klar! För inte skulle väl det som hände Marcus med C på
Saxå för drygt 10 år sedan kunna upprepas?

Detta har det hånskrattats om i tid och otid och så klart viftades detta bort med en axelryckning. Nydén, klappa
ihop? Aldrig! Lät övriga (läs Martin) i Liindegänget vänligt men bestämt meddela.

Så vad hände?

Det Martin inte riktigt hade räknat med var/är att golfsveriges kanske sämsta golfpsyke satt/sitter mellan axlarna
på Team Liiindes hopp den här dagen.

Spelet inledningsvis är trots favorittrycket stabilt. 17 stabila pinnar första nio och ingen anledning till oro, eller? Nu
var det ju bara upploppet kvar.

Dock tycks Peps dopat sig rejält, spelade som i trans och radade upp ”spärrar” och kastade även i en ”birgit”
första nio av bara farten. Kraftigt ftamburen och påhejad av sin ”bilkollega” Gry hade han med nio spelade hål
redan ätit ikapp 5 av 7 bakomvarande poäng. Jakten var i full gång!

Men mycket återstod så klart och ett hål kan sänka vilken välspelande golfare som helst. Särskilt i det här
gänget.

Det är då det händer! Sista nio på Sand Valley spelas på det ”bortre” regionerna av golfbana, granne med
Polens förmodligen största kennel. En kennel där man enbart föder upp oavbrutet skällande hundjävlar!
Spelet börjar hacka, minst sagt. Svingen sviker, de drivar som tidigare varit bombsäkra mitt i ”köttet” hittar inte
dit, bollarna vill inte riktigt det Nydén vill, axlarna sjunker och med dem humöret.

På ”herr uppviglare” i samma boll är dock humöret på topp, han skiner ikapp med solen och Gryhed börjar så
sakteliga bygga upp ett hopp om att ”raset 2.0” kan vara i antågande.
Efter att ha haft tufft på 10, 11, och även 12:an når sedan dagens bedrövelse sin kulmen på 13:e tee. Peps,
Alpstam och Gry har under en sällsynt tystnad från hundarna spelat ut från tee, nu Nöddös tur. Det är nu
byrackorna fyller sina lungor och tar i så raggen reser sig. Det skälls nååå jävulskt i Nyddlingens baksving och
resultatet blir såklart därefter. Bollen letar sig oavkortat, brutalt fort och farligt nära ett vattenhinder som per
automatik innebär problem och det är då adepten exploderar!

”-Å så dom där jä””a hundarna! Dom hånskrattar ju för f”n åt mig!” Hundarna får sig alltså ett sanningens ord
innan han själv ordinerar sig en taxi mot närmaste akut-psyk, slaget är förlorat, det är över!

Det som skulle bli en viktoria i Frövis favör, en eriksgata mot triumf forsar nu ur händerna på den gode Nydén
och förvandlas till en 5 hål lång plåga mot ett avslut.

Peps ser sin chans att ”ta hem” bucklan till Noragänget igen och kopplar ett järngrepp om pokalen. Vinnarskalle
som han är tänker han inte släppa taget. Hur lite klubbens övriga medlemmar än vill så är det Presidenten som
kammar hem, inte bara DT 5 utan även hela Touren 2022. Bara för att strö salt i såren på Nydén och
Lindegänget så omvandlas försprånget på 7 poäng till ett nederlag om 8.

Raset 2.0 var ett faktum! (Ingen var gladare än Marcus med C)

Med dessa rader tackar vi för i år och hoppas att någon eller några av Er följer oss även under 2023.

Väl mött!
/Redaktionen

Fredrik Granath