GRATTIS!

Vi har då kommit fram till dagen vi knappast trodde på själva. RSGG fyller idag 10 år och detta bör vi givetvis hylla på ett eller annat sätt. Jag är ledsen om du som nu börjar läsa dessa rader tror att allt kommer att komma med, jag är ledsen om inte just din favoritkommentar eller anekdot ryms i de rader som i dag publiceras. Men du ska inte vara allt för nedstämd för det, för har du minnen som inte kommer med, ja då har du garanterat varit med och haft exakt lika sjukt kul som alla andra i denna skruvade förening. Martin skrev i en hyllning nu på morgonen ”Må du aldrig växa upp” och det tror jag aldrig att RSSG kommer att göra. RSGG kommer att bli äldre, tröttare, kanske även lite fetare och tids nog även en aning glömsk. Men växa upp de kommer han (ja RSGG är en han) aldrig att göra.

Frågan är nu bara vart vi ska börja? Redan från start sattes ribban på en brutalt hög höjd och det har visat sig genom åren att inte alla riktigt klarat av höjningarna hela vägen upp till där ribban ligger idag. Vi vet alla att det är högt till tak (har vi By the way något tak?) och att alla tro det eller ej faktiskt lyssnas på, det är något vi ska vara stolt över. Vi tycker inte alltid lika, eller vi tycker sällan lika och det är kanske det som gjort att vi klarat av att föra
skutan framåt i 10 fantastiska år. Vi har alltså gått från en skara på 8st deltagare första deltävlingen 2006 till ett i dag frekvent deltagarantal på mellan 13-16 spelare, vilket gör oss till ett stort gäng med massor av personligheter(och egenheter).

Vi har alltså upplevt så mycket att jag inte riktigt vet vart jag ska börja? 10 år och 48 tävlingar senare sitter jag alltså här och ska få in allt från ”-Bra sten!” till ”-Kommer nog ska du se!” med en mellanlandning på ”-Vem spelar högtalare?” och ett avslut med ”-Hon vet inte att hon leker med elden!”, ja du fattar själv att det här blir ett fullständigt omöjligt uppdrag att genomföra! (Men som det heter/”quitters never win and winners nerver quit”!) Jag ska själv lyfta ut tre guldkorn ur påsen och börjar med något som jag tycker passar extra bra idag.

Guldkorn nummer ett från denna skattkammare får bli Pontus segertal efter säsongen 2012. Till en början ett ganska roande tal, mot mitten lite förvirrande och mot slutet när det går upp för åhörare och dem som läser detta i efterhand, den faktiska och innerliga glädjen och det stora allvaret i orden som uttalas och skrivs. Vi har flera gånger roats åt detta och Pontus är inte sen att bjussa på sig själv, men faktum kvarstår. RSGG är något man vill
vinna trots att det bara är ”på skoj”, RSGG är något man är stolt över och RSGG är något man vill tillhöra! Så här i efterhand ett briljant tal som jag faktiskt tror fler skulle vilja hålla. Sanningen är den att under 10 år har endast 7 st lyckats med den bedriften förutom Pontus. Tycker detta passar utmärkt att börja med en dag som denna.

Mitt andra guldkorn…..ja vad ska man välja? TT’s debut? Johnys ”Heta Stolen” i Skövde? Drufvas oförmåga till att lära sig regler? Tulos sockerpsykos i Eda? Jansson och Lees alla munhugg? Eller för den delen när Freddan och Joel ryker ihop verbalt?

Nej nu vet jag, jag väljer en hyllning. Det är vår dag idag och då ska inte bara föreningen hyllas utan även dess medlemmar. Jag vill hylla samtliga i dag 16 medlemmar som ställer upp med en det ena än det andra. Jag vill även passa på att tacka Era/våra respektive och tillhörande familjer som släpper iväg oss på dessa tokigheter. (i ditt fall Gryhed gäller inte detta dina Tinder-Tjejer) Det är inte alltid så lätt att få till det med Ungar/Sambos/Svärpäron och allt vad det nu kan vara som även dem vill ha en bit av oss på lediga helger. Bara
som en liten parentes så var vi en skara med majoriteten singlar och inte många som hade barn. Idag är situationen en helt annan då det ”lekts med elden” nå djävulskt de senaste åren! Alla skall härmed sträcka lite extra på sig och känna att Ni på Ert eget speciella sätt bidrar till att vi har det så förbannat kul när vi träffas och umgås med eller utan golf som vi faktiskt har.

Jag tänker trots denna kollektiva hyllning faktiskt lyfta ftam en person lite extra. (finns fler som gjort sig förtjänt av en extra klapp genom åren men jag väljer en) Han är kanske inte bäst, inte snyggast, inte den mest pratglade
eller för den delen mest lättförståeliga personen i gruppen men han är banne mig mer lojal klubben än Kattens hund! Jag prata förstås om mig själv! (nej jag bara skojar) MARCUS är den jag vill hylla lite extra en sådan här dag. Han har….Håll i er nu! Kört den nätta sträckan av drygt 5500 mil genom åren. (Och då tror jag att jag räknat lågt) Han har deltagit vid 42 av 48 deltävlingar och skrapat ihop 498 poäng. Det gör 0,118 poäng/mil! Jag lyfter på hatten och bugar av vördnad för den uppoffringen. Tack för att du är med oss Marcus!

Dags att plocka upp mitt sista guldkorn ur säcken. Ni har kanske redan listat ut vad det kan vara. En normalt funtad skribent kan bara inte missa att ta med den här episoden.

Jag kan som sagt bara inte utelämna kvällen då två övertända killar i stort sett själva stod för halva omsättningen en ljum och ljuvlig sommarkväll på ett uteställe i det sköna Värmland. Nydén och Marcus var på Olssons Brygga
”On fire!” som man brukar säga. Barpersonal, inkastare, utkastare, ja alla på stället var engagerade i att dessa herrar skulle gå hem med pokalen och som segrare för kvällens show.(Även med minst pengar i plånboken) Sagt och gjort! Nydén och Syltrygg d.ä spatserade ut som kungar. (Nja, Nydén försökte visserligen smita in för en sista välbehövlig zip på flarran innan kvällen var över men det lämnar vi därhän) Väl utanför gick ridån ner fullständigt för kvällens artister! Rent fysiskt var showen över men det som utspelar sig när herrarna slocknat är det som kanske satte mest spår i gemenskapen. Den ene kunde oavsett hur han än försökte stå upp och den andre kunde allt annat än hålla sig vaken.(Detta trots en stor tallrik med Kebab framför näsan) N stöp i en buske och M somnade mot en burk Trocadero. Att sedan filmen som förevigade allt detta har kommit bort är utan konkurens den absolut största tragedin i klubbens historia.

Jag vet att detta bara en ett uns av det som hänt genom åren och jag hade säker kunnat göra detta inlägg hur långt som helst. Jag väljer dock att avsluta här och hoppas att vi har massor av lika sjukt roliga år framför oss som golfgemenskap.

GRATTIS TILL OSS OCH GRATTIS TILL RSGG!!

/Redaktionen