Tiden har kommit för reflektion och eftertanke, nästan två månader har gått efter den historiska och underbara resan till Polen. Ett helt gäng med udda figurer som har större spridning i personligheter än i spridning av utslag
från Tee. Eller nä. Så jävla efterblivna är vi väl ändå inte…
Ellr jo, kanske.
Ja det kan ju vara en diskussion som kan bli lika långlivad som följetongen av mindre smickrande bilder på en något överförfriskad Miss Lee.
Å ena sidan har vi ju extrema spridare i tex TT och Marcus med C.
Å andra sidan har vi ju extremt spridda personligheter i tex TT och Marcus med C.
Den förstnämnda har ju mundiarré som får Peps himself att verka närmast norrländskt blyg och tystlåten. TT är ju fan inte tyst längre tid i sträck än konstpauserna i Janssons svada, när han diskuterar något som tex vargjakt,
nygamlanyagamla schajjen eller Miss Lee. Eller pratar överhuvudtaget för den delen.
Den andra jeppen, Marcus med C. Med den mannen finns ju obegränsat med obegripligheter. Men mest kul tycker jag nog ändå är hans fantastiska förmåga att hitta humor i sånt som ingen annan tycker är speciellt roligt,
ja möjligen Freddan, men honom fattar ju ingen något av någonsin.. I alla fall inte i skriven form. Han är ju aningen lättare att förstå sig på IRL som kidsen säger. Men även där så talar han ofta i tungor. Kanske har det med hanses frikyrkliga arv att göra, vem vet.
Förlåt sidospåret, åter till Mackan, han har nog utvecklat den där förmågan att gubbskratta åt sina egna skämt under en tid när ensamheten i norrland blev för stor och växte i takt med pondusen. Nu förtiden har han ju avlat fram sällskap och tappat ansenlig mängd pondus, men förmågan till att gubbskatta med hoppande mage åt egna skämt lär aldrig försvinna.
På tal om Pondus, så kommer man ju osökt in på Pontus, snacka om två snarlika ord men ändå milsvidda skillnader i betydelse. Patrik lever ju lite i sin egen värld han också, med små utstickare till verkligheten och ibland små verbala instick i gemenskapen. Men oftast hinner han inte riktigt in i samtalet förrän ett nytt ämne börjat avhandlats, vilket ibland leder till att han tänker ”Jag skiter i vilket” och drar en historia som är lika lång som poänglös och som i princip aldrig handlar om samma sak som övriga pratar om. I alla fall inte just då. Men denne vänstervridne bollbohem har trots detta ändå svårt att nå en topposition bland mest ”spridda personligheter i RSGG” Som bollspridare är han dock lite underskattad. Jag tror vi alla lite till mans hör hans paradfras på golfbanan liiiite för ofta ”Faaaaan! Jag tittade upp!”
Pontus, det är VERKLIGEN inte det enda felet du gör i svingen, jag lovar.
Den mest normale i Frövigänget, Johny har ju visat talang i redigeringsrummet, och tur är väl det för golfspeladet lämnar ju alltför ofta en hel del i övrigt att önska.. Trots ihärdiga justeringar i sving och klubbadressering och vinklar hit och dit, på ett sätt som till och med skulle få Pastor Henrik att tycka att analyserandet har gått överstyr, har resultaten bara gått åt fel håll. Och då har han ju inte direkt startat i toppen av tabellen. Jo, jag vet han har vunnit EN deltävling en gång. Men det har väl för fan alla gjort, till och med jag! Och Nöddöl, (Vem är det nu igen…?)
Nej, just det. Alla har ju inte vunnit. Om jag inte missminner mig så står Tulo utan vinst trots otaliga hedrande 4-5 platser och några pallpositioner. Det måste väl i sig kvalificera honom i hopplösa golfares Hall-of-Fame.. Att
under så många år, så många tävlingar, så oändligt många träningsrundor på Nora. Att ändå inte lyckats vinna i detta, om vi ska vara ärliga, bleka motstånd.. Jag vet inte hur man skall kommentera det. Det är nästan lite
sorgligt.
Och sorgligt, är ju bara förnamnet på den omvända solskenshistorien som är Litls golfår…
Nä, Pastor Henrik kan nog känna sig lite lätt snuvad på konfekten. Han som under säsongen gått från klarhet till klarhet, och med hög svansföring under året hånat alla till höger och vänster och låtit förstå att i Polen, där kommer jag göra processen kort med er, era illa klädda, eländigt handikapphöjande losers till medtävlare.
Men. Icke.
Som vanligt går ju som bekant högmod före fall. Och Litl utgjorde knappast någon fara för herrarna i toppen. Det (enligt egen uppgift men nu alltmer ifrågasatta) fina spelet, var som bortblåst och han sällade sig i skaran med
golfens paria, där undertecknad tyvärr oftast finner sig cementerad. Det gäng som han tidigare fnyst åt, blev nu de närmsta konkurrenterna och självbilden fick sig en förödande törn. Han lyckades aldrig riktigt resa sig, utan fejkade till och med magsjuka för att slippa förnedras ytterligare sista dagen. Ett spel för galleriet förstod ju alla, som troligen inte ens Joel i sin glans dagar hade vågat försöka sig på.. Dock skulle det visa sig att även det tragiska försöket att komma undan med ”värdighet” slog tillbaka på honom själv. En felskruvad klubba gjorde att ”arvet efter Polen”-spöket återigen gjorde sig påmind för Pastorn under en runda på hemmaplan. Tror att han är märkt för livet, och kommer sannolikt att vara en blek skugga av sitt forna jag under åtminstone kommande säsong.. Han får be till högre makter och ej glömma var han kommer ifrån, om denna mardrömsresa skall blekna i minnet och han såsmåningom skall kunna återuppstå som en frälsare för Hovstagänget igen..
// Värsta dyng- och bollspridaren Martin. (Dock regerande mästare..)
Del 2 (..eller Greve Gryheds Polska Bravader.) Kommer senare..