Arvet efter Polen del 2 — Greve Gryheds Polska bravader.
Fortsättningen på Polenkrönikan kan ju inte fortskrida utan att gå in på yngre herr Gryheds brustna förväntningar under Polenresan. Han hade ju inte direkt rekat sandbunkrar och vattenhinder på banan, utan mer intriktat sig på
sandstränder och vattenhål under sin rekognoseringsresa till Polska solkusten några veckor tidigare. Fått blodad tand nå jävulskt.
Som sagt blodad tand nå jävulskt. Tänker för sig själv att nu skall jag få chansen igen, nu förstärkt med golfkumpaner vars yttre får mig att framstå som ännu snyggare! Toppen!
Med ny suftpott och ett glatt leende väntar han in första ”frikvällen”. Där var planerna fastlagda för ett smakprov på utelivet. Men icke. Maken till kladdmaja har väl aldrig skådats, när TT helt sonika styrde om skutan till vad som kan betecknas som en av Europas mest avlägsna restauranger. TT hade blivit lika bortkollrad av kvinnlig fägring som Gryhed d.ä och Nödde blev av servitrisen på Olssons brygga. Denna gång var det de galanta receptionisterna som Tonny försökte charma. Av döma av det tips han fick får man anta att de antingen hade en andel i restaurangen och såg en chans att tjäna en liten hacka vid sidan av, eller att den gode Tonny såg mer ut som en medelålders man med mer intresse för gastronomi, än den semiunga charmiga playboykillen han vill utge sig för att vara..
Ridå. Alla som såg minen på Grytlocket när vi i mörkret äntrade parkeringen till den Polska motsvarigheten till ”Bates motel” minns den.
Obetalbar.
Att sedan maten var högklassig är i sammanhanget oviktigt. Detta ledde indirekt till att TT hade en utmärkt ursäkt till att ”känna sig tvingad” att åka med dagen efter till Sopot och dekadensens högborg. Men snacka om spel för galleriet, för alla vet ju att han sällan eller aldrig ändå missar en chans till sådana utflykter. Vad som egentligen utspelades under denna kväll kan enbart de inblandade förtälja. Men mentos kommer i fortsättningen
troligen vara en given del i RSGG’s vokabulär.
Hur gick golfen för unge Gryhed då? Skit i det, ointressant mittenplacering troligen. Golfen var sekundär för honom och även för krönikören. Golfen ja. Joel vann. Kul, grattis.
Lee minns jag inte riktigt så mycket av på resan förutom den något uppstressade varianten av honom som hade lagt sitt pass på ett så bra ställe att han inte hittade det på morgonen sista dagen. Tror kanske så här i efterhand att det var en vit lögn, för i stort sett alla i Frikyrkogänget hade mer eller mindre taffliga ursäkter till att inte spela sista niohålsrundan på söndagen.
Ja just. Söndagen. Det är ju vilodag och den vanhelgar man inte.
Det var dock en i Hovstagänget som spelade, Mr Running Mike. Han resonerade, att har jag åkt den där jävla bilen hela veckan och inte kunnat sträcka ut steget någonting under rundorna, då har jag fanimig vilat nog!
Vilodag eller inte!
Steve däremot, var väl en av de som uppskattade det ljuva livet med golfbil mest av alla, det finns ju få som kan se så avspänt mysnöjd ut som Steve.
Dock finns ju den andra sidan, the dark side. Han döljer den ofta väl, men vi fick en lite föraning om den, när den förväntade grillade kycklingpaninin han beställt mellan rundorna uteblev och han efter ett tag insåg att Johny
iskallt försett sig med just den mackan. Hur Utah överhuvudtaget vågade sig på något dylikt övergår mitt förstånd, vet han inte hur stor Steve är!? Visserligen är ju Johny erkänt snabb, men som sagt Steve är stor.
Som tur var satt de på olika sidor av bordet och Steve valde the high road denna gång, men de isblå Foppaögonen han visade upp där under ett kort tag räckte för att samtliga i fortsättningen var väldigt måna om att Steve fick den mat han beställt. Man vill liksom inte uppleva nästa fas där…
Nåväl, åter till hans utmärkta förmåga att njuta av livet och dessutom lika kärnfullt liksom kunna pricka den känslan i ord. Minns ej vem, men någon i sällskapet frågade Steve lite nyfiket under andra eller tredje dagens
morgonrunda;
-Hur går det Steve?
-Hur det går? Svarade han med ett brett leende. —-Jo, klockan är halv tio, solen skiner och jag sitter i en golfbil och dricker öl.
Kärnfullt var ordet.
Slutligen så måste man ju säga några ord om Peps, denna normalt så färgstaka karaktärjobbade hårt med både att uppvigla folk, men utan sin sedvanliga framgång, samt att spela framgångsrik golf som man motvilligt får
erkänna att han brukar göra. Men inte heller detta lyckades särskilt bra. Han tog sig visserligen lite grann och påstår säkert att han var med i toppen. Fan trot. Inte har jag sett någon resultatlista publiceras. Och kommer den nu så här långt i efterhand kan väl ingen jävel minnas hur det egentligen gick. Troligen kommer han i sann despot-anda som den Pol Pot han är, att vänta så länge att han kan skriva om historien så att det passar honom. Han kan troligen inte ta ut svängarna så pass som diktatorkollega Kim, men tror nog att han kommer placera sig jäääävligt nära vinnare Joel. Kom ihåg vart ni läste det först.
Kul förresten att se mannen som kallas Nydén på avslutningen, hoppas bara att han inte blev för skrämd av Janssons nya klassiker. Där man höjer rösten i en skarpt anklagande ton mot vemfansomhelstsområkarvaraiblickfångetochsvaradå SVARADÅSVAAAARADÅÅÅÅJÄVLAIDIOT!
Nåväl, hoppas att han kommer över detta och gör något gästspel nästa år. Om så inte för att han tillförspeciellt mycket rent golfmässigt, men Frövigruppen behöver tyvärr även den lilla hjälp som han kan bistå med.
KO-17 ryktas bli något i hästväg. (den borde Marcus gubbskratta rejält till…)
Väl mött då!!